Sund och Fin

– om kost, hälsa och livet


Lämna en kommentar

Matplan efter en gastric bypass

Det här är en matplan som följer de riktlinjer som jag har fått från mitt sjukhus. Du ska ska operera dig kan se det som ett exempel på hur det kan se ut när du har läkt klart. I Uppsala får man börja äta fast föda på en gång, redan på sjukhuset, men i andra lansting är det en lång resa från operation till fast föda. Jag vet inte vad som är bäst eftersom jag bara gjort en operation. Denna matplan håller jag mig fortfarande mätt på fyra år efter min operation. Tränar jag hårt kan jag behöva äta tätare, annars så är det denna mängd som gäller. Ofta så kommer sug när jag slarvar med att dricka, så var noga med vatten. Det jag har märkt också är att vissa saker som proteinbars, shakes, smoothies och drickkvarg/drickyoughurten inte gör mig lika nöjd som fast föda. Det verkar som att det som flyter går rätt igenom systemet på något sätt och proteinbaren kanske kroppen uppfattar som ”godis” och inte kopplar på samma sätt som keso, så jag äter sällan sådana. Det är nödmat och bra att ha i handväskan om det blir kris någon gång, liksom jag oftast ser till att ha vatten med mig.

Frukost:

  • 1 skiva bröd med fettkälla och pålägg eller
  • 1 ägg med 1 tsk kaviar eller 
  • 1 dl fil/ youghurt med 3 msk osötade flingor eller
  • 1 dl färdig gröt+1/2 dl mjölk+1 msk sockerfri sylt/mos eller
  • 1 dl keso/kvarg med lite frukt/bär/fun light
  • 1-2 dl drickkvarg eller drickyoughurt (sockerfri)
  • 1 proteinbar eller proteinshake
  • 1-2 dl hemmagjord smoothie med mycket protein i
  • En kaffe/te med mjölk efter en stund

Mellanmål:

  • Som frukost

Lunch:

  • 1 dl tillagad proteinkälla, eller 1 dl gryta
  • 1 liten potatis eller 1/2 dl kokt ris/pasta/bönor
  • 1/2 dl mager sås
  • Grönsaker som garnering
  • Om det är soppa så ta 1-2 dl.

Mellanmål:

  • Som frukosten

Middag:

  • Som lunchen

Kvällsmål:

  • Som frukosten

Mjölkprodukter:

Över 5 dl per dag.

Vatten:

1,5 – 2 liter varje dag!


1 kommentar

Det har vänt nu!

Min depp-period verkar ha vänt och jag känner mer glädje och energi igen. Det är så skönt att känna att det går åt rätt håll. Jag tar det försiktigt och bokar inte in mycket i mitt liv. Jag behöver vara hemma mycket och göra saker jag gillar att göra. Få in rutiner med träningen och ordningen hemma. Sedan får det komma pö om pö att komma igång med inbokade aktiviteter och träffa vänner. Jag har en man som förstår mig så det är bra.

Jag fokuserar på att ändra små saker som ska leda till att jag ska må bra i längden. Att börja träna på gymmet är ett steg i den riktningen. Jag behöver träningen och egentiden och om jag kommer iväg en gång i veckan så är superbra! Jag försöker få bort ”allt eller inget”-tänket från mig själv och inse att de små vinsterna leder till en stor i slutändan. Det är det som har så svårt med, ta små steg och inte försöka mig på en stor förändring som jag inte orkar genomföra fullt ut i slutändan. För mig är detta jättesvårt. Men efter så många erfarenheter av att gå fullt in och sedan bränna ut mig och få livsregeln att ”jag är värdelös” besannad så börjar jag sakta lära mig.

Sakta sakta…


2 kommentarer

Första gymträningen på läääänge

Sedan 25 september har jag haft ett gratis träningsmånad på Actic via ICA-kortet och jag har flera gånger tänkt träna men inte gjort det ännu. Jag har ju inte mått så bra och jag har skyllt på det, men nu har jag insett att jag kanske måste träna för att kunna må bättre. Min man är bortrest i helgen men mina barn är numera så stora att de klarar sig själva några timmar, vilket är en räddning då jag ofta är ensam med dem och hundar ska ha promenader och så vidare.  Idag tog jag tid från disk, tvätt, städ, barn och hundar och åkte in till Actic på Gränby Centrum och tränade mitt träningsprogram jag har sedan tidigare. Ett enkelt helkroppsprogram som duger gott i början.

Det. Var. Så. Skönt.

Egentid. Bara jag. Få träna var så skönt även om jag hade alldeles för låga vikter denna första gång och jag blev inte så trött. Sen tog jag en dusch och lade en enkel liten make up innan jag gick till ett café och tog en cappuccino och en liten macka och bara satt en stund. Kollade lite på Fejjan. Bara njöt. Sen ringde jag barnen och sa åt dem att äta lunch. Satt en stund till. Efter det gick jag och handlade lite innan jag åkte hemåt. Egentid. Så underskattat. Efter en vecka ensam med barnen (min man har kommit hem sent nästan varje kväll) så var det verkligen skönt. Det gjorde mitt humör gott.

Jag kommer träna snart igen. Nu är ju den där första jobbiga gången avklarad. Nästa delmål är att våga delta i gruppträning. Det har jag aldrig varit med på tidigare, trots att jag haft kort på Actic i flera år. Jag har aldrig känt mig tränad nog att vara med, men det kommer kanske gå bra.

Sara kommer somna med ett leende ikväll.


Lämna en kommentar

En vecka har gått

Jag tycker inte det har blivit bättre, men jag kämpar på. Mina barn har haft virus hela veckan och jag har vabbat tisdag-fredag. Det är väl tur i oturen kanske. Jag har försökt vara mycket med barnen, vara ute och i skogen också med hundarna. Det går sakta framåt. Jag är medveten om att jag kanske måste gå till läkare om det inte vänder snart.


2 kommentarer

Good enough

Hur kan jag få mig själv att tycka att jag är ”good enough”? Jag håller på att gå sönder av ångest över att jag inte gör tillräckligt – på alla plan, vilket leder till att jag mår dåligt och tröstäter väldigt mycket och förstör för mig själv på andra sätt.

Jag har många områden som jag behöver arbeta med och som jag pågående utveckling inom. Jag tränar på att få fasta rutiner i städningen så att det inte går från städat till kaos varenda vecka och det börjar gå bättre och bättre. Det kan låta trivialt men jag överväldigas lätt av ett stökigt rum att jag inte ens orkar börja plocka lite. Nu har jag och maken hållit det riktgt trevligt här i några veckor. Men det är en kamp varje dag med alla rutiner som städ, tvätt, badrum osv. Det enda som går riktigt bra är väl disken som jag gör varje kväll eller om möjligt förmiddagen efter om jag och maken haft mys och sedan tagit sovmorgon. Men det har tagit så lång tid att komma hit. Men jag kan se tillbaka och tycka att det är fantastiskt att man kan ändra sig med träning. Men jag är inte helt där jag vill vara än. Jag har några så kallade ”hot spots” som i ändarna på matbordet och köksön som hela tiden verkar samla på sig ”saker”. Då kan jag sucka och muttra över mig själv och tycka att jag är så dålig som inte kan hålla rent och städat. Då känner jag mig överväldigad och äter gärna något för att döva den känslan.

aAGBexVZp2G7VviCiMzSnuEQ

Sen har jag ju huset som jag håller på att måla. Jag har verkligen lagt ned mycket energi och tid sedan min semester på att måla och fixa, något som jag gör helt själv då maken inte gillar att måla. Jag är inte klar och nu börjar höstregnen komma och störa mig i mitt målande för det går ju inte att måla när det regnar. Det behöver vara några dagar med uppehåll för att jag ska våga måla. Så då kan jag bli trött på mig själv som inte började tidigare på sommaren så att jag kunde vara klar nu. Så istället för att applådera och tycka att jag är skitduktig som målar huset själv, trots min svindel, så börjar jag slå mentalt på mig själv och bara se det negativa. Så får jag ångest och mår dåligt och äter gärna något. Varför?

emo-eating

Sen har vi det som sker när jag tröstäter – jag går upp i vikt. Denna sommar har jag ju gått upp väldigt mycket i vikt för jag har inte mått bra utan ätit skräp för att trösta mig. Det är förjävligt! Inte mår jag bättre av detta direkt. Och så blir jag trött och arg på mig själv, får ångest och dövar känslan med att äta. Till och från får jag ångest och vill göra något omvälvande för att gå ned i vikt istället för att ändra på mina rutiner sakta och låta mig landa i det lilla och se att jag är bra på det. Nej då sätter jag stora mål som är garanterade att misslyckas och så gör jag det och så tycker jag att jag är värdelös och ja- då tröstäter jag.

Jag kan väl inte säga att jag mår särskilt bra just nu. Det är sällan jag skrattar. Jag känner mig inte glad särskilt ofta. Jag känner mig likgiltig inför mycket. Jag kommer ju upp ur sängen på morgnarna men jag vet att utan mina antidepressiva (2 sorter) så skulle jag inte komma upp ur sängen och jag skulle kanske ha både döds- och suicidtankar. Jag är mest arg och irriterad. Arg på mig själv. Arg på maken. Försöker att inte vara arg på barnen. Arg på jobbet. Irriterad. Jag vill inte vara arg hela tiden. Jag försöker äta mig gladare men det gör bara att jag får svajigt blodsocker och blir arg av det.

 

c20a2221cc2eda66004be6e80a704bd5--angry-emoji-very-angry

 

Enda tillfället jag kan få riktig sinnesro är när jag målar tavlor så det försöker jag göra några gånger i veckan. Det enda som är kopplat till målandet är skam att jag tar av min tid till detta när jag istället hade kunnat göra något hushållsarbete. Allt annat jag gör här hemma är delvis kopplat till ilska emot maken för att jag ensam måste göra detta. Jag behöver bli bättre på att tänka att vi bidrar till familjen på olika sätt. Han jobbar ju ofta när jag gör mina hushållsarbeten eller är med barnen. Det är ju faktiskt inte så att han sitter och spelar tv-spel medan jag städar för det hade jag inte gått med på.

Men hur kan jag omprogrammera mig att tycka att jag är ”good enough”? Jag är så trött på att känna mig otillräcklig i alla avseenden i livet och det håller på att äta upp mig inifrån. Jag känner mig som en sån fet larv som fått en stekellarv inuti sig som håller på att äta upp mig inifrån (jag såg en sådan på ett naturprogram när jag var liten och det var så äckligt). Min larv sitter i magtrakten och gör ett stort hål i min mage som jag försöker fylla genom att äta. Det funkar inte. Snart så hoppar det väl ut en alien ur min buk. Ångesten och otillräcklighetskänslan är lika ful som en sån alienunge så det passar ju bra. ALIEN_chestburster1280

Jag kommer jobba med det här medan jag försöker hålla skutan flytande så att säga. Träna lite varje dag på att säga att jag är bra. Det jag gör är bra. Lägga mig tidigt så jag får min sömn (för lite sömn är döden för mig). Små steg framåt. Så kommer jag komma långt. Jag har ju redan kommit så långt. Nu gäller det bara att hålla i.


Lämna en kommentar

Ta nya tag – men inte blunda för det som varit

Gnälla över det som har varit är inte roligt i längden. Jag har insett att jag behöver stöd för att komma framåt och det är okej, du måste kunna fråga om hjälp. Problemet med mig är jag hoppar av efter ett tag. Just nu är jag väl nere på att kunna hålla en plan i ungefär några timmar innan jag ”glömmer” eller ”struntar i planen”. Det är så jävla weird. Jag skulle vilja ge mig själv en diagnos (jag jobbar ju som sekreterare inom psykiatrin) men andra kanske skulle kalla mig ”lat” eller ”odisciplinerad” men jag vet inte vad jag kallar mig för. Jag kan brinna till 110 % för någon diet och läsa in mig och debattera för det och till och med gå genom eld för det för att nästa dag liksom bara ”NEH, don’t think so, gonna have some cookies now”. What liksom? Jag har ju insett att jag är i det närmaste hypoman när jag brinner för något och har börjat bli rädd för mig själv i de ögonblicken. Men att aldrig brinna för något är också mycket tråkigt. Lagom är bäst!

Jag har försökt mig på olika slags PT-online det senaste året och Viktväktarna. Det som det har fallit på kan jag egentligen inte säga. Det ska ju klicka och jag måste tro på det jag ska göra annars funkar det inte. Jag behöver någon som säger vad jag ska göra och jag måste kunna träna hemma – tror jag. När jag ska träna på gym så blir det ett projekt. Jag ska ta mig tid någonstans till att komma iväg till gymmet. Antingen åka tidigare innan jobbet eller ha maken hämta barnen efter jobbet. Det blir ett projekt att träna hemma också, men ändå ett mindre projekt än att vara på gym för barnen kan vara hemma när jag ska träna. Det bästa som kan hända är att de vill vara med.

Viktväktarna föll på att jag måste till stan för att väga mig och det i sig är inte jobbigt för jag åker till stan varenda dag men det blev ändå ett projekt. Jag ville gå på lördagslektionen för den var roligast men insåg snabbt att jag gillar att ta sovmorgon varje lördag efter en lång vecka på jobbet. Sedan tycker jag att det nya programmet med propoints är sådär med att mättat fett och socker är dyrare än andra kalorier. En kalori är inte en kalori i vv och det är i min mening lite udda. Jag fick lite svängande blodsocker av vv när jag gick på det. VV är jättebra, men jag vill inte köra det nu.

PT-online är ett koncept jag tror starkt på för dig som är lite självständig men vill ha coachning i både kost och träning. Men för att det ska funka måste filosofin hos din PT stämma överens med det du vill uppnå. Jag vill inte ligga för lågt i kalorier från början för då slutar det med hetsätning på kvällen om jag blir hungrig vilket jag oftast blir. Jag kan inte lägga mig hungrig, då får jag ångest och oro och det är väl en orsak till min övervikt. Jag känner mig trygg när jag har mat i magen och mår som bäst när jag äter något precis innan läggdags. Jag menar inte en stor måltid utan det kan räcka med en klick kvarg och en bit banan. Sparar man lite kalorier så är det ingen biggie.

Så nu är frågan var jag ska gå härifrån.